Saffransbullar

Den här helgen har jag haft bakstuga. Jag hittade två paket saffran i skafferiet tidigare i höstas som jag helt hade glömt bort att jag hade och äntligen blev det av att baka. Först hade jag tänkt göra vanliga lussekatter, men sedan blev jag så sugen på att göra saffransbullar, alltså kanelbullar fast på lussebullsdeg, att det blev så i slutändan. Inte helt lätt att få till det med få arbetsytor i lägenheten, samt att jag inte äger tillräckligt med plåtar för en hel utbakning, men det gick ändå. Tur att plåtarna kallnar fort.

Finns det något godare än nybakta bullar? Jag tror nästan inte det. Supergoda blev de i alla fall. Nu är hela frysen fullproppad med hembakta saffransbullar. Vem behöver plats för mat när man har bullar, liksom. Adventsfikat är därmed fixat. Tänk att det bara är en vecka kvar till första advent! Helt sjukt. Kommer börja pynta de närmaste dagarna vilket ska bli så kul. Har ni börjat pynta eller hunnit baka ännu?

Matchande Ljusstakar

När jag växte upp hade vi endast en elljusstake, och så förblev det i många år. I allrummet på övervåningen i huset vi bodde i då fanns det en takkupa med tre fönster, och när jag var femton så fick jag en befängd idé om att ha en ljusstake i var och ett av de tre fönstrena brevid varandra. Föräldrarna gav mig ungefär samma blick som när jag några år senare föreslog att vi skulle ha en ljusgirlang i hela valvet i det nya huset. Men de gav tillslut med sig, och det blev tre matchande ljusstakar i takkupan. När vi sedan ett par år senare flyttade till det huset mina föräldrar fortfarande bor i, så fortsatte jag på tanken om att ha ljusstakar i vartenda fönster. Det här huset hade ju så många fler fönster och jag insåg hur pampigt och stiligt det kunde bli om det lyste överallt. Ganska snart föddes också idén om att det skulle vara symmetriskt och matchande.

Med 31 fönster som (helst) skulle fyllas, var det här ju ett stort projekt som ni kanske förstår och som skulle ta många, många år. Min tanke om symmetri handlade inte bara om matchande ljusstakar i samma rum, utan alla fönster på samma våningsplan som vätter åt samma håll skulle ha samma typ av modell på ljusstaken, så att höjden och lutningen på ljusen blev lika utifrån sett. Det behövde inte vara samma färg om ljusstaken stod i ett annat rum, så länge modellen var densamma eller snarlik i utförande. En del fönster fick adventsstjärnor istället för ljusstakar, men där gällde samma princip om våningsplanssymmetri.

Som ni ser är det exakt samma modell på ljusstaken i burspråket bakom julgranen som på ovanstående bilder, vars fönster är på samma våningsplan och på samma sida av huset. Hade dock ingen närbild på ljusstaken i burspråket, så denna får duga. Ljusstaken i burspråket är som jag nog nämnt tidigare den allra första som mina föräldrar införskaffade i slutet på 70-talet och det är jätteroligt att den fortfarande fungerar. Självklart har den hedersplatsen.

Någon bad mig om lite tips hur vi får det så julmysigt, och det här är mitt första tips. Våga ha ljusstake i varje fönster - om inte i hela huset, så i alla fall i samma rum till att börja med. Tänk utifrån och in när det gäller symmetrin; att det ska se fint ut för de som endast ser ditt hus eller din lägenhet från utsidan. Och låt elljusstakarna och adventsstjärnorna matcha varandra i utförande. :)

Gnistrande Vinterdröm & Prestationsångest

En bild från igår förmiddags när världen var gnistrande vit och vacker som en vintersaga. Plötsligt sprang tiden iväg och det är redan mitten av november och det är inte långt kvar tills pyntkartongerna åker fram. Den uppmärksamme ser att det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det har sina orsaker. Dels har jag haft det fullt upp i verkliga livet så att säga med allt vad det innebär, men så har jag också drabbats lite av prestationsångest när det gäller bloggen. Det känns som om att det förväntas att man uppdaterar var och varannan dag, helst varje dag, annars är man inte intressant. Eller att det förväntas att man bloggar om årets alla julnyheter av diverse produkter och varumärken så fort de dyker upp.

Missförstå mig inte nu, det är absolut inget fel på de julbloggar som uppdaterar varje dag eller som ofta skriver om julnyheter. Men det är liksom bara inte jag. När jag gör inlägg vill jag att det ska vara för att jag har något att säga, något jag verkligen vill dela med mig av, inte bara uppdatera för att fylla ut bloggflödet. Och nu säger jag inte att de som bloggar varje dag inte har något att dela med sig av, utan nu talar jag enbart utifrån mig själv. Jag vill också att det jag bloggar om ska vara äkta på något vis. Det skulle kännas helt fel att skriva om något, eller göra reklam för något jag inte själv redan tycker om. Att jag sedan är perfektionist gör ju inte saken bättre, då kan jag gå och grubbla i dagar på vad jag kan skriva om härnäst eller vad som känns värdigt ett inlägg. Och så tickar tiden på och prestationsångesten kryper fram, och så även frustrationen att jag inte kommer mig för att uppdatera oftare. Och en liten röst som undrar om det ens är någon som kommer ihåg att man finns trots utebliven uppdatering.

Men jag hoppas det finns plats för oss lite halvaktiva bloggar också, som kanske inte skriver om allt det senaste nytt hela tiden, men som gör inlägg ibland när vi har något att dela med oss av. Nu när julmånaden nalkas finns det ju fler anledningar att uppdatera oftare, så det ser jag framemot.