Julgranspynt Så Det Står Härliga Till

Tänkte som uppföljare på min tillbakablick på hur vår julgran ändrat sig genom åren, bjuda på lite närbilder på julgranspyntet som numera brukar pryda vår gran varje år. Även om det finns en genomgående stil på granen, finns ingen enhetlig färgskala eller något tema på själva julgranspyntet. Så länge det glittrar, glimmar, glänser eller tindrar - och helst att det har ett klassiskt utseende - är det välkommet. En del är riktigt gammalt, från 50-talet eller ännu äldre, en del är från runt millennieskiftet och en del är väldigt nyinköpt.

Den rutiga kulan till vänster var en av de som inhandlades 1999, när vi precis hade börjat gå mot den stilen på granen som vi har nu. Den kopparfärgade kulan i förgrunden till höger är väl cirka sextio-sjuttio år gammal skulle jag tro. Vi har en hel del julgranspynt från den tiden, som delvis har gått i arv och som delvis är inhandlat på loppis och second hand. Vi har mer pynt än vad som får plats i granen, men det är bara kul eftersom det då blir lite rotation på det hela.

Vi har en hel del gamla fåglar, som man kan knipa fast på grenarna. De är väldigt bra att ha på grenar där det kanske inte är så lätt att hänga något, men där man ändå vill att det ska finnas något. Och sen är de ju så fina också. Skulle tro att de är från 50- eller 60-talet. Några av dem har funnits med under hela min uppväxt och tidigare än så, andra hittade vi på loppis för ett par år sedan.

Den snötäckta röda kulan här ovan är en annan av våra retrokulor. Gillar den skarpt. De äldre kulorna har en helt annan karaktär på något sätt. Väldigt charmiga. Men givetvis är jag minst lika förtjust i det nyare pyntet vi har också, exempelvis den diamantformade röda glittriga i bakgrunden.

Flugsvampar i granen är något jag älskar och vi har flera stycken olika och ingen är den andra lik. Både gamla och nyare, som den ovan. Och ytterligare en fågel. Kan aldrig ha nog med fåglar! Som avslutning blir det en bild på den gamla polkagriskäpp i papp som hängt med i alla år och som kommer från min mammas barndomshem. Tycker den är så söt.

Inser nu att det ser ut som vi nästan bara har rött och guld i granen, men så är inte fallet. Det råkade bara vara det jag hade mest närbilder på. Dock använder jag rött som en huvudfärg när jag pyntar. Hänger oftast det röda först, så att det blir utspritt jämnt runt granen, och sedan får alla andra färger agera accenter mot det röda.

Åh, nu längtar jag tills jag får pynta granen igen! Att bära ner alla kartonger med julgranspynt och titta vad som finns inuti är faktiskt lite som julafton varje år.

Winter Carols 2017

Den 6:e oktober släpps en nyutgåva av Blackmore's Nights julalbum Winter Carols, ursprungligen från 2006 och jag är SÅ taggad. Den nya versionen har tre jullåtar som inte fanns på den gamla, samt att det följer med en extra skiva med lite liveversioner, en musikvideo och olika varianter på deras egen jullåt Christmas Eve. Blackmore's Night är inte bara ett av mina absoluta favoritband, utan den gamla utgåvan av Winter Carols är nog även min favoritjulskiva. Deras folkmusiksdoftande renässansklingande musikstil passar som handen i handsken till alla de gamla carolsarna. Jag är nu SÅ sugen på att höra deras version av Deck the Halls och God Rest Ye Merry Gentlemen.

Förutom de tre nya utlovade klassikerna Deck the Halls, God Rest Ye Merry Gentlemen och Oh Christmas Tree, så återfinns även carols som Hark The Herald Angels Sing (i potpurri med O Come All Ye Faithful), I Saw Three Ships, Ding Dong Merrily On High, Good King Wenceslas, We Three Kings, (O Come, O Come) Emmanuel och den gamla trotjänarn We Wish You A Merry Christmas.

Jag bara älskar deras stil och musik. Blir alldeles glad och varm i själen när jag hör dem spela, och det gäller inte bara deras julskiva. Mitt favoritspår (hittills) på Winter Carols är Good King Wenceslas. Jag älskar hur den börjar lite suggestivt för att sedan bara växa och växa tills den fullkomligt sprudlar av julglädje mot slutet. Den har blivit min absoluta favoritcarol ända sedan jag hörde den gamla utgåvan av Winter Carols för elva år sedan.

Skivan bjuder även på lite annat smått och gott såsom de två egenkomponerade spåren Winter (Basse Dance) och Christmas Eve, som är en riktig myslåt. Ett annat jättefint stämningsfyllt spår är Ma-O-Tzur, en gammal traditionell visa som sjungs vid den judiska decemberhögtiden Chanukka. Allt som allt en toppenskiva och jag kan inte annat än rekommendera den. Detta är inte ett sponsrat inlägg på något vis (om så vore ändå, haha!), jag bara älskar Blackmore's Night att jag ville dela med mig.

Och tänk, idag är det tre månader till julafton och allt!

En Liten Tidsmaskin

Tusen tack för alla fina kommentarer om mina bilder från förra årets jul. De värmde oerhört gott vill jag lova. Jag tänkte därför bjuda er på en liten tidsmaskin tillbaka till min barndoms jular, för att se hur julpyntandet, men också julfotandet har utvecklats genom åren.

Den som besökt min blogg under de här åren kan nog lätt tro att mina jular alltid sett ut som de gör nu, att vi alltid har kört på mycket levande ljus, rött och klassiskt med lite pompa och ståt, men det har varit en lång utveckling under årens gång som allt annat. När jag var liten var det väldigt traditionellt, svenskt 1900-tal. Flaggspel, halmpynt, smällkarameller, hjärtkorgar. Och det hängdes lite hur som i granen, det var nog ingen som tänkte på att det skulle vara fint och prydligt. Här ovan ser vi min mormor och våran gran från julen 1989. För övrigt den sista julen vi firade i det radhuset.

Det fortsatte i samma traditionellt svenska stil under större delen av 1990-talet. Varken pyntandet eller fotandet var genomtänkt på någotvis, man fotograferade för att ha som minne, inte för att också ta vackra, stämningsfulla julbilder. Här ovan ser vi mig pynta granen julen 1994, och sedan en färdigpyntad gran från 1996. Där hade vi hittat en annan plats för granen i det huset. Vi hade väldigt mycket träpynt i granen vid det här laget, som vi inhandlade varje år på Stortorgets julmarknad i Gamla Stan i Stockholm. Jag ser en Nils Holgersson bland annat på bilden till vänster.

Men så 1998 började det hända något. Då hade jag givit något önskemål om att snygga till granen lite. Få till lite stil och klass på den så att säga. Bort med allt dagispynt, men också bort med allt som inte kunde glittra och glimma i skenet från julgransbelysningen. Vi gjorde därför ett urval bland allt det pyntet vi redan hade, och hängde bara upp det som vi ansåg passa denna nya stil. Året därefter hade vi för första gången inhandlat lite nya kulor (som vi fortfarande använder) och vi hade även bytt upp oss till tjockt glitter, också ett önskemål från mitt håll. Det kan vara kul att nämna att vi fortfarande använder exakt samma glittergirlanger som vi köpte då, år 1999. Alla gamla flaggspel, garntomtar och halmpynt finns givetsvis sparade, även om de inte använts i granen sedan 1997.

Det tog ända till 2003 innan jag förstod att fotografera utan blixt för att få stämningsfulla julbilder, och på den vägen har det sedan fortsatt. Vi hade skaffat en toppstjärna med lyse ett par år innan, och den tog granen till helt nya höjder. Samma stjärna används fortfarande, kan jag tillägga. År 2005 var första gången vi bytte upp oss till kungsgran, samt att både digitalkamera och stativ hade införskaffats, vilket tog julbilderna till helt andra nivåer. Det var då jag började stämningsfotografera på allvar. Annars har det egentligen varit en fortsättning på den stilen vi anammade 1998-1999 ända fram till idag. Det har bara tillkommit mer kulor under åren. Och mer ljusstakar.

Och där är vi idag. Egentligen inte så mycket som har hänt de senaste tio åren i pyntväg eller stilväg. Den största skillnaden är snarare i julbilderna, där jag numera fotar med systemkamera sedan min lilla vanliga digitalkamera slutade fungera för tre år sedan, och det har förhöjt stämningen i julbilderna ganska rejält. Äntligen kan stämningen som upplevs på plats också avbildas precis som den är. Även om vi genomgick en ganska omfattande stilförändring för snart tjugo år sedan, så har ändå en del pynt hängt med från före den tiden. Och samma julgransmatta och julbock används fortfarande. Och som sagt, inget av det gamla är slängt. Skulle mycket väl kunna tänka mig en liten extra bordsgran med flaggspel, hjärtkorgar och halmstjärnor i framtiden.

Bilder Från Fjolårets Jul

Då mitt julbloggande tog slut på julnatten förra året, blev det aldrig av att dela med mig hur julen såg ut i fjol. Därav denna lilla bildbomb, som förhoppningsvis kan sprida lite julkänsla och julstämning till dig som läser. Vi kör ju som sagt på det klassiska och traditionella, med mycket levande ljus och rött. Oftast har vi exakt samma pynt som åren innan varje jul, men ibland tillkommer det nyinköp. Vissa pynt och vissa ljusstakar har sina absoluta bestämda platser, medan andra flyttas runt lite beroende på vad som passar just det året.

Det blir ganska varmt med så många levande ljus tända, men samtidigt blir det ju sådan oerhörd julstämning att sätta sig till bords och äta julmat i skenet från alla juleljusen och veta att inte en enda vanlig lampa behöver tändas. Att gå med sin tallrik full av julmat som hämtats från julbordet i köket, förbi alla fladdrande tända ljusen och mot matrummet är en sådan obeskrivlig känsla av jullycka.

Vi brukar köra på en ganska enkel juldukning. Bordet är ju inte så stort, och sedan finns det ju så mycket fint runt omkring att titta på att det inte behövs. Ifall det är någon som undrar varför det står en vit modernare stol vid bordet, när det uppenbarligen finns äldre, mer passande extrastolar så är det för att den yngsta brodern har en förmåga att väga på stolen till bords. Hellre hela stolar än enhetligt, så att säga.

På flygeln samsas kandelabrarna om utrymmet. Älskar de klassiska röda kulljusstakarna. Den trearmade har funnits med sedan jag var barn, medan den ännu ståtligare femarmade är relativt nyinköpt för några år sedan. Pepparkakshuset har sett exakt likadant ut varje år. Samma mall som mina föräldrar klippte ur från en tidning för mer än trettio år sedan används fortfarande, vilket bara är roligt tycker jag.

Vi brukar dela in julbordet i sektioner i köket, så sillen brukar stå på bänken i bakgrunden, den mer vanliga julmaten brukar stå på själva julbordet, och sedan brukar vi ha bröd, ost och kex på bänken vid spisen (ej i bild). Vi brukade ha många fler rätter på julbordet när jag var liten, men har numera ett mer avskalat utbud där bara det som vi tycker allra mest om, och det som vi absolut inte vill vara utan är med.

Om julgranen är i matrummet, var är då julklapparna undrar ni kanske. Svaret är i vardagsrummet. Men julgranen passar ju så mycket bättre i burspråket i matrummet att det fick bli så. Vi hade dock alltid julgranen i vardagsrummet i de husen jag bodde i under uppväxten, som nog de allra flesta har. Det blir julmysigt i vardagsrummet ändå, trots utan ståtlig julgran. En liten bordsgran brukar stå på sidobordet brevid soffan och det är tända ljus lite var stans. Tyvärr blev det ingen bild på det, får se till att fota lite andra vinklar i år.

Det var allt för denna bildbomb. Önskar er en fin dag allihop!

Så Var Det Då Dags Igen

Hösten är äntligen kommen och vad passar väl då bättre än att kicka igång julbloggandet för i år. Jag inleder med en stämningsbild på den vackra och julmysiga Disneyservisen från Fyrklövern som jag har äran att äga några delar från. Mitt favoritmotiv är helt klart Benjamin Syrsa med det röda ljuset, vilket är också det motiv jag väljer varje jul när vi tar fram servisen. De andra i familjen brukar nöja sig med att välja bland de övriga motiven, lite vilket som. Men jag är ju som jag är, vill oftast ha det som jag är van vid. Något som kan vara lite roligt att påpeka är att den gamla servisen vi traditionellt brukade använda varje jul innan vi skaffade Disneyservisen var av det äldre måttet. Det innebar att varmrättstallriken var ungefär lika stor som assiettallriken är i Disneyservisen. Är osäker om man ska kalla det för bättre eller sämre utveckling, haha!

Jag ser att flera av julbloggsveteranerna redan har kommit igång och det är jätteroligt. Då känns det ju som om det börjar nalkas på riktigt!